Träning och graviditet – om att sänka prestationsnivån

Jag försöker nu under min egen graviditet skriva några inlägg med fokus på träning och graviditet. Inlägg som berör saker som kan vara bra att tänka på. Jag har tidigare skrivit om varför man ska träna under graviditeten och vad man ska tänka på gällande löpning och styrketräning under en graviditet. Jag tänkte att jag nu skulle beröra ett mjukare ämne. Något som jag personligen kämpar med just nu, nämligen inställningen till träningen och hur vi bör tänka kring prestationsnivån.

Jag är en person som gillar högintensiv träning. Jag tycker om hög puls, svett och att vara helt slut efter ett träningspass. Jag tycker om att prestera och att sträva efter ett specifikt mål. Detta är ju inget som förespråkas när man är gravid förutom att kanske träna mot ett specifikt mål. Målet skulle ju kunna vara (som i mitt fall) att man vill vara väl förberedd på förlossningen, att man vill kunna komma tillbaka till träningen så fort det är möjligt efter graviditeten.

Träningen bör inriktas på att vara underhållande och inte prestationshöjande. Träningen bör inriktas på att stärka de delar av kroppen som tar mest stryk under en graviditet, jag tänker på baksidan av kroppen som får slita ont när vi blir framtunga. Förutom de generella rekommendationerna måste vi verkligen vara lyhörda och lyssna på kroppen. Vad funkar för mig? Träningen bör genomföras på en nivå som känns genomförbar, det viktigaste är att träningen blir av och att vi inte slutar träna bara för att vi är gravida.

Jag sliter lite ont med detta. Jag vill lyfta tyngre, jag vill träna på en högre intensitet, jag vill köra mer komplexa övningar. Jag vill känna mig helt slut efter träningspasset. Jag vet dock att detta inte är lämpligt just och jag känner det när jag tränar också. Så även om jag lyssnar på kroppen och anpassar träningen utefter rådande tillstånd så har jag otroligt svårt att ställa in mig i ledet och känna mig nöjd efter träningspasset. Jag känner knappt att jag har tränat för jag känner inte samma trötthet i musklerna som jag gör när jag kan träna på som jag vill. Jag blir inte lika svettig som när jag har kört ett ordentligt löppass. Jag får inte samma endorfinkickar när jag tränar nu som i vanliga fall och jag saknar det.

Jag får verkligen jobba stenhårt med att känna mig nöjd med att ha varit på gymmet och tränat det jag kunnat trots att huvudet vill så mycket mer. Jag får verkligen jobba med att sänka prestationsnivån och vara nöjd med att ha gått stavgång istället för att springa etc. Så detta inlägg blir en påminnelse till mig själv och till alla andra prestationsinriktade gravida (och även andra t ex skadade som inte kan träna på som de vill), vi får vara nöjda med det vi kan göra istället för att fokusera på det vi inte kan göra. Vi måste sänka ambitionsnivån. Jag ska vara glad åt att jag fortfarande kan hänga i gymmet och genomföra konditionsträning såsom stavgång, promenader och cykling trots att jag snart befinner mig i vecka 30. 20151025_120738

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *