Tjurruset, besviken men ändå nöjd

I lördags var det då dags för att springa mitt livs första Tjurrus. Kvällen innan start hade jag läst lite om årets bana. Efter det kände mig lite lätt nervös. Det stod saker som mycket kuperat, vattenhinder, bäverdamm, sandtag, obanad terräng etc. Tidigt på tävlingsdagen satte jag mig i bilen och åkte från Sandviken till Stockholm. Jag hade åkt tåg med Lilleman från Östersund på torsdagen. Nu fick han stanna hos mina föräldrar när jag åkte till Stockholm över helgen. Jag mötte upp mina tävlingskamrater Katrin, Elin och Malin på pendeltåget. Malin som har sprungit några Tjurrus förut sa att för något år sedan sprang de igenom ca 00 meter gyttja. Jag blev lite mer nervös men ändå förväntansfull på något sätt. Jag hade ju inte satt upp något mål utan detta var ju endast för skojs skull och jag gillar ju att få slita och att bli lite skitig.

Vi startade i första startgrupp, jag hade kodnamnet Jill för dagen då jag sprang med en annans nummerlapp. Vi stod långt fram och när starten gick så rusade många iväg precis som vanligt. Jag tog det hyfsat lugnt och sprang iväg i ett bekvämt tempo. Jag visste ju inte exakt vad jag hade att vänta så jag ville spara på krafterna. Vi började springa på gräs, lite ut på en åker, tillbaka på gräs och ner i liten bäck. Inga konstigheter alls, det var bara att springa på. Jag förstod ju att jag skulle bli både blöt och skitig sen så varför försöka undvika lite vatten från början.

Efter ca 1-2 km så kom första riktiga ”hindret”. Ett kort kryphinder innan vi skulle ut i vattnet och springa. Vattnet nådde mig till midjan och det kallt. Just där och då ångrade jag mig, varför gör jag detta? Mitt mål var ju nästa helg, Hässelbyloppet, och jag ville inte bli förkyld. Nåja, inget att göra, bara att springa på. Upp ut vattnet och då väntade en lång brant uppförsbacke som alla gick uppför. Likaså jag. Såhär långt in i loppet trodde jag fortfarande att loppet skulle vara kärvt. Väl på toppen av backen sprang vi iväg längs en grusväg och längs den sprang vi ganska länge. Det gick lite lätt upp och ner men jag skulle inte kalla det kuperat. Ibland vek vi av ut i obanad terräng men inte särskilt långt och inte särskilt svårsprunget. Tillbaka ut på grusvägen, längs en lång åker som var torr, tillbaka till grusvägen och lite mer obanad terräng. Till slut nådde vi fram till ett grustag som var ganska brant nedför och innan det gick uppför var det ett litet hinder som man skulle ta sig över eller under. Sedan gick väldigt segt och hyfsat brant uppför sandtaget igen. Efter det var det ca 1,5 km kvar. Jag hade hållit ett helt ok tempo tycker, det kändes bra men inte så superjobbigt. Jag hade sett första kilometermarkeringen vid 7 km och då ökat lite grann. När de sa att det endast var 1,5 km kvar så tänkte jag öka lite till. Inte helt enkelt dock när vi sprang på smal stig och sedan i obanad terräng igen. Jag sprang om några när jag fick möjlighet och tyckte att jag hade hyfsat fart.

När det var några hundra meter kvar så var vi framme vid bäverdammen. Bara att hoppa i, det skitiga vattnet nådde mig till bröstet ungefär och ibland bottnade jag inte alls. Det var inte så långt så det var bara att ta sig igenom så fort det gick. Efter dammen var det ca 200 meter kvar till mål. Strax innan mål var det ett kort kryphinder. Jag kom i mål på tiden 1.02 utan att ha tagit ut mig helt men blöt och skitig. Jag väntade i mål en liten stund innan jag skyndade mig att byta om, jag vill ju inte bli förkyld inför nästa helg.

Vi hängde kvar vid mål en stund och tittade på när herrvinnaren och några flera gick i mål. Sedan åkte vi hem till Malin och duschade. Där kollade vi resultatlistan och det visade sig att jag kom på plats 49 av över 1600 kvinnliga löpare på lördagen. Inte illa va, och då gick jag ändå inte på max:) Dels för att jag såg detta som ett bra träningspass men det är npg även så att jag inte kan ta ut min fulla löpkapacitet när jag springer obanat, jag är inte tillräckligt duktig på att springa tekniskt bra i sån terräng.

Så jag är nöjd med min insats men besviken över bansträckningen. Jag tyckte att den var lite mesig. Jag hade förväntat mig och hört att brukar vara värre. Nu är det bara att ladda för nästa helg. Jag vilade igår och jag tänker vila idag…. jag har dock inte haft helt lätt att hålla mig då det är sol och 16 grader i Sandviken. På tisdag väntar sista intervallerna och sedan är det endast något lätt distanspass kvar innan jag ska ge ALLT vad jag har på söndag.
alla trei mål jagknas

2 reaktion på “Tjurruset, besviken men ändå nöjd

  1. Coolt. Jag sparang Tjurruset -99 på tiden 1:02 och var jag helt utkörd. På den tiden så var det inga hinder men dock en stor myr,skidbacke och mycket blött. Single track mest hela vägen. Måste testa detta race igen när jag kommer hem.

    Lycka till nästa helg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *