Sakta men säkert

Sakta men säkert jobbar jag mig tillbaka till löparspåret. Nu bör kortisonet har gått ut kroppen och, peppar peppar, så känner jag inget i knät. Jag försöker springa ungefär varannan dag och då ökar jag lite för varje gång. På så sätt har jag en dag på mig att känna efter hur det känns i knät. Igår sprang jag i 24 minuter. Äntligen fick jag bli svettig och det var perfekt uppvärmning innan mitt ryggpass på gymmet. Jag gjorde totalt 15 strikta chins igår uppdelat på tre set. Det känns att jag blivit starkare under dessa veckor då jag tränat mer stryka än innan.

Det är dock skrämmande vilken färskvara konditionen är. Jag har ju inte sprungit ordentligt sedan början av 2014 och det känns verkligen. Planen är att jobba mig upp till en timme innan jag kliver på några fartökningar. Nu tar jag det lugnt och försiktigt, nästa gång blir det 30 min.

mms_img480727708 skuggam

 

 

 

 

 

 

Idag blev det ett stabilitets- och bålpass med övningar såsom draken, knästående på boll och höftsänkningar. Jag känner att all fokus som jag under det senaste året har lagt på bålen har gett resultat. Den här övningen känns numera superlätt:)20130723_193608

Även om jag träningsmässigt inte är där jag planerat att vara såhär års, så är det skönt att känna att det går åt rätt håll. Sakta men säkert…

 Hur tycker du att din träning går?

En reaktion på “Sakta men säkert

  1. Åh!! Jag blir avundsjuk!! Vill också svettas!!!!!!
    Hoppas det fortsätter åt rätt håll för dig nu! 🙂 skynda långsamt!!
    Jag ska till ortoped på måndag…. Får se vad det ger…. Inne på +4 veckor nu med svullnad och hugg :((

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *