Såhär gick det…

Idag var det så dags för att testspringa milen för att se hur jag ligger till för tillfället. Det behövs ingen riktig tävling för att jag ska bli lite nervös:) Jag vilade helt från träningen igår för att ha pigga ben idag. Maken skulle coacha mig med Lilleman i Chariotvagnen.

Jag valde att springa runt Lillsjön här i Östersund, det är ganska precis 2,5 km runt så då skulle det bli fyra varv. Sträckan är lite upp och ned men hyfsat flack ändå. Uppvärmningen fick bli sträckan dit, det blev 2 km inkl fartökning och stegringslopp. Maken skulle ha min GPS-klocka och ge mig tider varje kilometer samt säga till om jag sprang mycket för fort eller för sakta. Jag skulle ”bara” koncentrera mig på att springa. Min förhoppning var att springa under 50 min dvs 5 min per kilometer. Jag drog iväg i ett tempo som kändes bra och den första kilometern gick på 4:52. Den andra på 4:57, tredje på 4:49 och fjärde på 4:48. Efter ca 4 km frågade min man mig om jag kände att jag ägde situationen, jag skulle ange på en skala mellan ett och tio hur jag kände det. Jag sa fem, jag kände att tempot kändes bra men jag vågade heller inte öka. Strax därefter kände jag att det drog lite i höger baksida lår samt att jag fick håll. Hållet släppte efter några hundra meter men draget i baksida lår satt i hela vägen till mål.

Kilometer fem gick på 4:58, sex på 4:41 och sju på 4:58. det syns på tiderna under vilka kilometer som det gick lite uppför. Här började jag känna att det skulle gå vägen. Jag kände att det här tappar jag inte. Jag fortsatte springa på i samma tempo. Kilometer åtta gick på 4:41, nio på 4:42 och den sista kilometern på 4:27. Sluttid 47:55, lite mer än 2 minuter bättre än mitt, enligt mig högt, uppsatta mål. Jag ökade sista varvet, det var först då som jag vågade göra det:)

Hur kändes det då? Jo, stabilt skulle jag kunna sammafatta det hela:) Dock tror jag att jag hade kunnat få en snabbare tid om jag hade vågat springa lite fortare från början. Jag visste inte formen var i lite snabbare tempo då jag nästan bara har sprungit lätta distanspass sedan jag fick barn, endast 3-4 intervallpass hittar jag i min träningslogg. Snittpulsen visade på 170 så det visar också på att det finns mer att ge, bara jag vågar och litar på min förmåga. Nu var jag kanske inte helt slut ändå… Snitttiden blev 4:47 så det är endast 17 sek per kilometer som jag måste kapa för att komma under 45 min.

Jag är supernöjd med resultatet, igår var det 5 månader sedan Lilleman kom till världen och det gick såhär bra. Glatt överraskad!

En annan sak som kändes bra var att jag återhämtade mig snabbt efter målgång. Nedvarvningen blev 1,5 km lugn jogging. Så totalt 13,5 km.

Nu börjar jakten på SUB 45:)

20130608_155102

6 reaktion på “Såhär gick det…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *