Puls, flås och endorfiner

I lördags var jag och min kompis Elin i Ladängen slalombacke för att köra backintervaller. Jag hade kläckt idén dagen innan. På lördag morgon var jag inte särskilt pepp men när Elin skrev till mig att hon var på väg dit kunde jag ju inte bara sitta hemma. Jag hoppade i träningskläderna och kastade mig i bilen. Väl på plats blev det en kortare uppvärmning innan jag tog mig an backen. Elin hade då redan kört en intervall. Elin hade sin son på ryggen i bärstol och jag körde på med stavar, det gjorde att vi gick i ungefär samma takt. Det var flåsigt och jag fick rejäl puls men ack så roligt det var. Det var så skönt att få slita lite och verkligen känna tröttheten i benen.

Totalt 5 vändor blev det för min del och 6 för Elin. Totalt blev det ca 50 min stavgång och efteråt flödade endorfinerna:) Älskade saknade endorfinpåslag! Jag insåg hur mycket jag saknat att springa och känna det endorfinpåslag som jag får av löpning. Det här blev ett bra alternativ och något jag måste göra till en vana nu när jag inte kan springa:) Jag är verkligen beroende av min dos endorfiner och det blir inte riktigt samma sak i gymmet tycker jag.

Dagen efter hade jag träningsvärk i både rumpa och vader och var härligt trött i benen. Inga andra krämpor trots att jag nu är gravid i början av månad 7. Vilken underbar känsla!
20151031_104738 20151031_104706 20151031_104225

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.