Mitt Göteborgsvarv 2015

Göteborgsvarvet 2015 kommer nog att finnas med i mina tankar som ett av de märkligare lopp som jag har sprungit. Som ni vet var jag osäker på om jag skulle starta pga förkylningstecken. Väl på plats i Göteborg i torsdags så sov jag i en egen stuga på tomten hos de som vi bor hos här. Detta för att jag skulle få möjlighet att kurera mig och sova ordentligt. Maken som inte skulle springa pga förkylning tog allt ansvar för Lilleman på nätterna så att jag skulle få sova. När jag vaknade på fredag morgon var jag helt inställd på att det inte skulle bli något lopp för min del. Jag kände mig fortfarande inte kry. Vi åkte dock in till Slottsskogen för att hämta ut nummerlapparna på fredagen och då blev jag verkligen peppad att springa. Musiken, stämningen, mässan, ja allt gjorde mig sugen men som sagt jag kände mig ändå inte helt pigg. Jag bestämde mig för att ta ett beslut om jag skulle springa eller ej på lördag morgon.

När jag vaknade på lördagen var halskänningarna borta men jag var lite täppt i näsan. Jag beslutade dock mig för att starta och ta loppet lite som det kommer. Jag hade tagit en kort löptur på fredag kväll för att känna på kroppen och då kändes andningen tung. Inför min start var tankarna att jag skulle känna efter under uppvärmningen och sedan ta allt steg för steg. Om det inte kändes bra så kunde jag ju alltid kliva av. Under uppvärmningen var kroppen otroligt seg och jag hade inte särskilt stora förhoppningar inför loppet. Jag hade bestämt mig för att starta lugnt vilket jag också gjorde. Första kilometern gick på 5:15 min/km och det kändes tungt i kroppen. Andra kilometern gick något snabbare men det kändes fortfarande tungt i andningen. Jag funderade helt allvarligt på att bryta. det kändes inte alls bra i kroppen och jag ville inte riskera att bli sjuk inför Åre extreme som är om endast några veckor. Vid kilometer 3-4 började det kännas bättre och jag fick lite flyt i löpningen. Jag hade bestämt för att ta det lugnt uppför alla backar och sedan satsa på att verkligen få löpningen att flyta på utför. Detta lyckades jag hålla riktigt bra. Jag tog det lugnt uppför mot första bron och upp över bron och sedan fokuserade jag mycket på tekniken även utför. Efter bron kändes det väldigt bra och jag bestämde mig för att bara springa på känsla och inte så mycket utefter klockan. Detta ledde till att kilometer 6-10 gick i ca 4:48-4:51 fart vilket är snabbare än min tävlingsfart om jag skulle satsa på en tid under 1:45:00. 20150523_154651

Här väcktes hoppet och jag tänkte att jag satsar så får vi se hur långt det håller. Vid 10 km hade jag 3 sekunder tillgodo men det var också här som benen helt plötsligt bara dog. Det blev otroligt tungt och jag fick slita för att ens springa i 5:10 fart. Steget blev tungt och segt. Jag tryckte i mig lite energi men kände inte någon kick av det. Jag segade mig framåt och jag gav faktiskt upp och tänkte att det skulle vara kört att gå under 1:45. Jag försökte dock tänka på att hålla ihop löpsteget och verkligen tänka på tekniken. När jag kom till andra bron så tänkte jag bara på att tassa lugnt uppför och sedan försöka springa på utför. Här hände någonting. Bron kändes ganska lätt uppför och utför tog jag in massor med förlorad tid. Nu väcktes hoppet igen, med 6 km kvar. Jag löpte på utför och tänkte att det är utför som jag har allt att tjäna. Jag bet ihop uppför avenyn och sprang på utför. Jag tittade på klockan för att se hur jag låg till förens det var 3 km var. Jag låg då lite efter inknappad tid på klockan. Jag var trött och jag fick verkligen kämpa för att hålla ihop löpsteget men det var också det som var mitt fokus.20150523_154655

Jag hade i några kilometer haft ont i vänster höft och med 2 km kvar blixtrade det till och smärtan flyttade sig ner till knät. En klassiks löparknäkänsla, det kändes som en kniv som stack in i knät varje steg. Det gjorde så pass ont att jag funderade på hur jag skulle ta mig i mål. Jag försökte bita ihop och bara springa så gott jag kunde. Med 1,2 km kvar tittade jag på klockan och då låg jag ca 8 sekunder efter klockan. Nu struntade jag i allt vad löpteknik heter och bara sprang allt vad jag hade hela vägen in i mål. Jag stoppade klockan och den visade på 1:44:37 och jag hade satt personligt rekord och äntligen gått under den efterlängtade 1:45-gränsen. Den officiella tiden visade sig sedan vara 1:44:36.

Efter målgången orkade jag inte ens vara glad, jag var bara otroligt trött. Jag gav allt jag hade för dagen och det räckte till ett nytt personligt rekord. Det trodde jag aldrig när jag startade eller dagarna innan, vilket konstigt lopp det blev. Från att fundera på att bryta till rekordtid… jag tror att det var mitt fokus på löptekniken som räddade mig. Mycket kan hända på 21.095 meter!
20150523_155619

2 reaktion på “Mitt Göteborgsvarv 2015

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *