Löparlängtan

Det är nu 6 veckor sedan yngste sonen såg dagsljuset för första gången. Såhär dags tog jag min första löptur efter att äldsta sonen föddes för tre år sedan. Den här gången har jag lovat mig själv att vänta längre för att hinna bygga upp styrka i bål, säte och bäckenbotten för att verkligen kunna springa med bra löpteknik samt för att förebygga skador. Målet är att vänta i 12 veckor så nu är jag halvvägs. Jag måste dock villigt erkänna att suget efter att få springa är enormt. Överallt ser jag löpare, överallt läser jag om alla underbara löpturer som folk tar och Facebook och Instagram svämmar över av vacka vinterlöparbilder. Jag längtar verkligen efter att springa… jag saknar känslan jag får när jag springer, jag saknar känslan jag har efteråt. Löpningen ger mig så mycket energi och det är ett bra sätt att rensa tankarna på. Ett bra sätt att vara här och nu. Det är absolut den träningsform som jag tycker bäst om. Nu kan jag dock börja räkna neråt.

Från och med nästa vecka trappar jag upp styrketräningen till tre pass per vecka med fortsatt mycket fokus på bål, säte och baksidan av kroppen. Nästa vecka ska jag på efterkontroll så då hoppas jag (och tror) att jag kan checka av det.

Jag fortsätter längta och jobbar vidare och trappar sakta upp träningen med målet att springa i början av april. Jag har dock så svårt att hålla mig då kroppen känns så bra men nu har jag ju skrivit om det offentligt:)
20150913_104828Bilden är från min sista löptur under graviditeten, någonstans kring vecka 22-24…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *