Härligt men oklart

I lördags så fixade min man i ordning mina längdskidor. Igår tänkte jag att jag skulle ta en kort tur, absolut max 30 min. En kort och långsam tur med fokus på teknik och att orka hålla upp rumpa/höft. Det kändes underbart att äntligen åka skidor och vädret var ju helt fantastiskt. Spåren var fina och jag hade bra fäste. Jag ville inte sluta åka men jag tvingade mig att sluta. Jag kände hur mycket jag saknar att vara ute och träna och hur mycket positiv energi det ger mig.

IMG_2802När jag kom hem körde jag mina rehabövningar plus ett gäng bålövningar. Idag, alltså dagen efter skidåkningen, kände jag av mitt knä mera igen. Under skidturen kände jag ingenting. Jag har lite svårt att bestämma mig för om det beror på skidåkningen eller om det beror på filmningen av övningar som jag gjorde efter passet. Några övningar gjorde jag ganska många gånger innan jag tyckte att avståndet till kameran blev bra. Jag får vänta och se hur det känns imorgon. Naprapaten har sagt att jag ska känna mig fram lite ang vilka träningsformer som fungerar. Jag trodde att klassisk skidåkningen skulle kunna vara en bra grej men det känns lite oklart nu. Jag vill inte ha några bakslag nu när jag kände att det var på väg framåt… Jag kanske ska testa simning istället, skam den som ger sig. Något måste jag ju kunna göra:)IMG_2801

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *