Full rulle, konstig kropp och ett i mörkret

Jösses vad dagarna rullar iväg nu och ändå känns dagarna så långa när man går upp tidigt:) Dagarna fylls med träning, barn, eget företande och sociala ting. Och kroppen, ja den tror jag spelar mig ett spratt! Efter lördagens backintervaller kände jag mig inte alls pigg. På lördagskvällen var jag helt övertygad om att jag skulle bli förkyld och att jag inte alls skulle kunna springa på söndagen som planerat. På söndagen var det som bortblåst men jag ville ändå inte utmana ödet. Det blev ett lätt distanspass på 10 kilometer istället för det planerade långpasset och det kändes hur lätt som helst. Jag sprang bara på känsla och sket i kilometertiderna men stannade ändå på en snittfart på 5:21 min/km utan att knappt vara andfådd, härligt:)

På måndagen bestämde jag mig för att vila efter att ha tränat tre dagar i rad och jag och mamma (hon har varit på besök här i Östersund över helgen) tog en promenad med Lilleman. Sedan hann jag med lite företagsjobb innan vi var bjudna på en otroligt god middag hos grannen, älgfilé och rödvin på en måndag är ju inte helt fel:)

Idag har jag hållit i både löpkurs och crossfitpass på Sportsgym. Maken och jag möttes i dörren. Han kom hem från sitt jobb och vi hann byta några ord innan jag drog iväg för att instruera. Ibland får man pussla för att få ihop det:)

Efter instruerandet så var det dags för mig själv att träna, långa backintervaller stod på schemat. Jag värmde upp i ca 2 km och sedan sprang jag mina intervaller ensam i mörkret. Planen var att köra 9 st och de första 7 var jag ensam. Helt plötsligt dök en tjej upp i mörkret så de sista två intervallerna fick jag sällskap av en tjej som skulle avsluta sitt pass med några intervaller. Hon satte av i en rasande fart uppför backen och jag hängde inte alls med. När jag skulle springa min sista intervall var min plan att ge allt jag hade och försöka hänga på, tävlingsmänniska som jag är:) De första åtta intervallerna hade jag haft bra teknik, på den nionde och sista sket jag i tekniken och bara sprang allt jag hade. Jag orkade inte ta rygg på henne hela vägen. Mjölksyran sprutade ut ur öronen på mig och jag var tvungen att kasta mig på marken när jag var uppe. Den intervallen gick flertalet sekunder snabbare än de andra:) Ett härligt pass utan förkylningskänningar!

Strax efter halv nio kom jag hem igen. Jag tog en snabb dusch och sedan kollade jag igenom ett träningsupplägg en sista gång innan jag skickade iväg det. Även om det är stressigt så älskar jag att ha saker att göra bara det blandas upp med lite väl planerad ledighet ibland. Älska livet, man lever bara en gång!

Nu ska jag ta ett alldeles för sent kvällsfika och sedan njuta av sängen:)20130802_101717

2 thoughts on “Full rulle, konstig kropp och ett i mörkret

  • september 25, 2013 at 5:58 f m
    Permalink

    Men vad avundsjuk jag blir. Ligger i förkylning IGEN och är nervös att inte kunna genomföra Lidingöloppet på lördag. Bye bye Klassikern 🙁

    Vad härligt att du är så stark!!! Jag får insupa energi från din blogg, den ger verkligen inspiration 🙂

    Reply
    • september 25, 2013 at 7:33 e m
      Permalink

      å nej, krya på dig. Jag håller alla tummar jag har för att du kan genomföra loppet:)

      Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.