Från ångest till glädje

Vi har alla känt den, den där ångesten när man har planerat ett träningspass men inte är ett dugg sugen på att genomföra passet. Man vill hitta på en ursäkt, göra något helt annat, något helt annat än att träna. Så har jag känt ett flertal gånger i år gällande min löpträning. Löpningen är min svaga sida just nu, det som jag behöver träna på mest för att uppnå mina mål för året. Min löpform är inte alls vad jag vill att den ska vara, på gymmet däremot känner jag mig stark så just nu dras jag helst till gymmet när jag ska träna. Mitt huvud är expert på att hitta på bra argument varför jag ska gå till gymmet istället för att springa men man ska ju jobba på sina svaga sidor för att utvecklas.

Idag var en dag som jag kände det där ”osuget”, jag hade bestämt för att springa ett långpass idag. När det började närma sig började jag tänka att det kanske var roligare att spara långpasset till helgen så att jag kunde få sällskap av maken. Jag kände mig rädd för hur det skulle kännas att springa långt, rädd för att få mina svaga löpform bekräftad. Ja, ursäkterna var många men jag tog mig i kragen och stack ut. Det hela slutade med 15 km löpning i en bra mycket högre fart än planerat, långpassen ska ju gå långsamt och jag sprang inte för fort med hänsyn till passets syfte men fortare än planerat. Det kändes bra mycket bättre än väntat. Kroppen kändes inte seg eller trött efteråt heller, jag känner verkligen att förra årets styrkefokus har gett resultat på löpbenen.

Så summan av mitt långpass är att det kändes mycket bättre än jag vågat hoppas på med tanke på en del missad löpträning det senaste året. Träningsendorfinerna kom givetvis som ett brev på posten och som vanligt så är ett genomfört träningspass aldrig ett ångrat träningspass. Det blev verkligen från ångest till glädje! Det gäller att komma ihåg detta nästa gång som motivationen tryter och det känns tungt. Ta tjuren vid hornen och bara gör, det käns så mycket bättre efteråt. Jag känner oftast såhär när jag känner mig ur form på något sätt och det är ju precis då det är som viktigast att bara köra på. När man känner att man är i bra form så är oftast motivationen inte ett problem, då flyter träningen bara på.

Nu ser jag fram emot nästa långpass:) Man ska inte tro att vi som jobbar med träning alltid har motivationen på topp, vi har också dippar:) Hur gör du när motivationen tryter?

IMG_3647[1]
Bilden är inte från dagens långpass utan från ett långpass med goda vänner i Åre för ett år sedan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.