Backintervaller och vilse i Halmstad

Igår lämnade vi Karlsborg och åkte via Ullared till Halmstad. Jag brukar tycka om att gå på Gekås i Ullared men igår var det rena rama krigszonen där inne. Kanske blev det sista gången jag åkte dit, jag blev avskräckt. Jag har varit där flertalet gånger innan men inte med småbarn och så mycket folk….

Natten spenderade vi hos en av makens bästa vänner som bor i Halmstad. För ca 10 år sedan bodde jag 1 år i Halmstad. Det var när jag pluggade till officer och då sprang jag ofta på Galgberget. Idag passade jag på att återuppliva gamla minnen genom att springa backintervaller i min dåvarande favoritbacke. Tanken var att värma upp genom att springa till backen, dock hittade jag inte rikigt dit så uppvärmningen blev 4 km istället för 2 km som var planen.

Väl på plats så såg inte backen ut att vara så brant som jag mindes den…. efter första intervallen så märkte jag att den inte heller var så lång som jag mindes den….. lustigt vad ens referenser ändras med tiden. Det som var brant och långt då är inte det längre. Varje intervall tog idag ca 25 sek att springa och sedan joggade jag ned som vila. Efter första intervallen (då jag visste hur lång backen var) så bestämde jag mig för att springa 10 st intervaller. Jag tappade dock räkningen långs vägen så jag sprang ev en extra för säkerhets skull:)

Jag har ett speciellt minne från den här backen. Som sagt så gick jag militärhögskolan i Halmstad 2003/2004 och jag sprang backintervaller i just den här backen. På skolan så hade vi en kvinnlig lärare som höll på med triatlon. När jag var mitt uppe i en intervall kom hon och sprang om mig uppför backen. Till saken hör dock att hon var typ ute på ett långpass medan jag sprang på så fort jag orkade:) Hon var imponerande vältränad.

Nedjoggningen efter dagens intervaller skulle vara vägen hem. Jag sprang dock vilse så även nedjoggningen blev längre än planerat. Passet som helhet slutade på 9,5 km.

Känslan då? Jo, under uppvärmningen sprang benen på som bara den. Strax över 5-tempo och det kändes hur lätt som helst. Intervallerna kändes också bra, bra tryck hela vägen upp och jag försökte hela tiden tänka på att springa löptekniskt bra. Nedjoggningen kändes dock seg och det ska den ju göra när man har tagit ut sig:)

Nu har vi förflyttat oss till Öckerö i Göteborg. Imorgon ska vi nämligen på bröllop här ute:) Nedan ser ni backen i Halmstad samt utsikten från vårt fönster på Öckerö. Det är inte bara Jämtland som är vackert i Sverige:)
2013-08-09_10.24.3720130809_211650

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *