Axa fjällmarathon blev kvartsmarathon

I år var jag anmäld till Axa fjällmarathon, ett fjälllopp som i år var 44 km långt och med 2100 höjdmeter och gick mellan Vålådalen och Trillevallen. Ett lopp som jag velat springa i flera år. Tyvärr kom en graviditet i mellan år, eller tyvärr och tyvärr. Jag visste när jag anmälde mig att vi hoppades på att få ett barn till men eftersom jag inte ville stanna upp livet och bara vänta på det så anmälde jag mig till loppet i höstas. När jag konstaterat att graviditeten var ett faktum så förstod jag att det inte skulle bli något fjällmarathon, att springa ett lopp på 44 km när man är gravid i månad fyra som jag är nu är inget som jag skulle rekommendera någon.

Jag hade istället smygplaner på att springa Kvartsmarathon, ett lopp av samma arrangör på samma dag. Kvartsmarathon var 12,6 km och med 600 meter, ett lopp där man tog sig över ett fjäll istället för tre. Loppet gick mellan Edsåsdalen och Trillevallen. Efter att ha sprungit Blanktjärnsrundan i fjällen för några veckor sedan tog jag beslutet att jag ville springa Kvartsmarathon då kroppen kändes så pass bra så att jag visste att det skulle gå att genomföra om inget oförutsett hände. Jag frågade Katarina om hon ville hänga på och vi bestämde att vi skulle springa tillsammans utan prestations- eller tidsmål. Vi skulle helt enkelt bara genomföra och njuta av loppet. Något som är helt olika mig och något som jag verkligen behöver öva på:)
20150808_12173320150808_09444420150808_095523Igår var det således dags. Starten gick kl 10 i Edsåsdalen och vi var några hundra på startlinjen. Första kilometern var lättsprungen och det flöt på. Sedan började stigningen som skulle pågå nästintill oavbrutet i några kilometer upp till toppen av det fjäll som vi skulle över, Valliste. När stigningen började hamnade i ett pärlband av löpare, det fanns en stig att springa på så om man ville springa om så var det till att springa bredvid och göra någon form av ryck för att ta sig förbi. De flesta valde att bara följa strömmen och således även vi även om vi ibland gjorde några ryck för att ta oss framåt. Lärdomen var att om man vill kunna ta sig fram i sin egen fart så måste man stå längre fram i starten än vad vi gjorde och man måste springa på snabbt första kilometern för att hamna långt fram inför stigningen. Stigningen bestod av stig och spånglöpning och var inte särskilt tekniskt svår. Det var så pass brant att alla som vi såg mest gick uppför och tog några löpsteg när det planade ut lite. Efter ca 4,5 km var loppets enda vätskestation. Där bjöds det på kokkaffe, chips, bullar, bananer, Coca cola och smågodis. Vi stannade inte där särskilt längde då det var mycket folk som stannade och vi ville försöka ta oss vidare innan det blev stockning igen. Arrangören ska dock ha ett stort plus för en trivsam och välordnad vätskestation uppepå fjället.20150808_103152 20150808_105129
Stigningen fortsatte även efter vätskestationen dock inte lika brant och bitvis sprang vi en hel del. Sista biten upp på Valliste bjöd på en fantastisk utsikt och uppe på toppen stannade vi för att ta en bild. Efter toppen bar det utför ganska brant och sedan var det fin löpning en stund innan det återigen bar utför längs en fin och mjuk stig. det var några kilometers utförslöpning innan vi nådde botten och det planade ut. Då var det ca 2,5 km kvar och då bestämde vi oss för att ligga på sista biten till målet. Vi ökade tempot och sprang på ganska bra hela vägen in i mål.20150808_110202 20150808_11083020150808_11094220150808_11095420150808_110956
Vi kom i mål på en tid strax under 2 timmar och jag kände mig inte helt slut. Jag måste säga att kroppen kändes otroligt bra både under loppet och när vi kom i mål. Självklart kändes det i flåset när jag sprang att jag är gravid men jag hade inga andra känningar under loppet. En stund efter loppet kände jag mig stel i ljumskarna vilket jag antar beror på att min kroppshållning förändrats i och med graviditeten. Att jag springer mycket med baksida lår istället för att använda sätet samt att magmusklerna blir försvagade. Idag känner jag dock knappt att jag sprang igår. Trots det blir detta det sista långa passet som jag springer på länge nu. Man ska ju trots allt ta det lite lugnt med löpningen ju längre in i en graviditet man kommer. Nu får jag endast drömma om längre sträckor till nästa år:) Jag har dock glad att jag valde att vara med igår så att jag fick uppleva detta fantastiska evenemang:) Stort tack Katarina för att du ville haka på:)20150808_12000520150808_12164520150808_125701

2 thoughts on “Axa fjällmarathon blev kvartsmarathon

  • augusti 10, 2015 at 7:22 f m
    Permalink

    Vilket härligt lopp! Något sådant skulle jag också vilja göra.

    Reply
    • augusti 12, 2015 at 6:54 e m
      Permalink

      Jag kan verkligen rekommendera det:)

      Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.