Nu springer vi för livet

Imorgon smäller det, det är dags för Spring för livet Östersund 2015. Välgörenhetsloppet där allt överskott går till Barncancerfonden. Vi har nu över 100 anmälda och vi hoppas på att det kommer in ett gäng efteranmälningar imorgon på plats. Banorna är nu snitslade och tält, fika och ljudanläggning hämtade. Startlistorna är klara och vi har haft nummerlappsutdelning på Fjellpuls idag. Jag känner att vi har koll på läget. Trots det så kommer det säkert att vara svårt att sova ikväll, det brukar det vara inför spännande event:)

Är du sugen på att springa imorgon så kan man efteranmäla sig mellan klockan 10-11 på toppen av Ladängen. Banan är lite blöt efter allt regnande men det spetsar bara till det hela lite grann:) Barnloppet startar kl 11:30, 8 km startar kl 12:00 och 4 km startar kl 12:30. Vill man inte springa man alltid komma och heja. Målgången är puplikvänlig:)

Nu ska jag sova, vi hörs!
Ladängen

Mitt Göteborgsvarv 2015

Göteborgsvarvet 2015 kommer nog att finnas med i mina tankar som ett av de märkligare lopp som jag har sprungit. Som ni vet var jag osäker på om jag skulle starta pga förkylningstecken. Väl på plats i Göteborg i torsdags så sov jag i en egen stuga på tomten hos de som vi bor hos här. Detta för att jag skulle få möjlighet att kurera mig och sova ordentligt. Maken som inte skulle springa pga förkylning tog allt ansvar för Lilleman på nätterna så att jag skulle få sova. När jag vaknade på fredag morgon var jag helt inställd på att det inte skulle bli något lopp för min del. Jag kände mig fortfarande inte kry. Vi åkte dock in till Slottsskogen för att hämta ut nummerlapparna på fredagen och då blev jag verkligen peppad att springa. Musiken, stämningen, mässan, ja allt gjorde mig sugen men som sagt jag kände mig ändå inte helt pigg. Jag bestämde mig för att ta ett beslut om jag skulle springa eller ej på lördag morgon.

När jag vaknade på lördagen var halskänningarna borta men jag var lite täppt i näsan. Jag beslutade dock mig för att starta och ta loppet lite som det kommer. Jag hade tagit en kort löptur på fredag kväll för att känna på kroppen och då kändes andningen tung. Inför min start var tankarna att jag skulle känna efter under uppvärmningen och sedan ta allt steg för steg. Om det inte kändes bra så kunde jag ju alltid kliva av. Under uppvärmningen var kroppen otroligt seg och jag hade inte särskilt stora förhoppningar inför loppet. Jag hade bestämt mig för att starta lugnt vilket jag också gjorde. Första kilometern gick på 5:15 min/km och det kändes tungt i kroppen. Andra kilometern gick något snabbare men det kändes fortfarande tungt i andningen. Jag funderade helt allvarligt på att bryta. det kändes inte alls bra i kroppen och jag ville inte riskera att bli sjuk inför Åre extreme som är om endast några veckor. Vid kilometer 3-4 började det kännas bättre och jag fick lite flyt i löpningen. Jag hade bestämt för att ta det lugnt uppför alla backar och sedan satsa på att verkligen få löpningen att flyta på utför. Detta lyckades jag hålla riktigt bra. Jag tog det lugnt uppför mot första bron och upp över bron och sedan fokuserade jag mycket på tekniken även utför. Efter bron kändes det väldigt bra och jag bestämde mig för att bara springa på känsla och inte så mycket utefter klockan. Detta ledde till att kilometer 6-10 gick i ca 4:48-4:51 fart vilket är snabbare än min tävlingsfart om jag skulle satsa på en tid under 1:45:00. 20150523_154651

Här väcktes hoppet och jag tänkte att jag satsar så får vi se hur långt det håller. Vid 10 km hade jag 3 sekunder tillgodo men det var också här som benen helt plötsligt bara dog. Det blev otroligt tungt och jag fick slita för att ens springa i 5:10 fart. Steget blev tungt och segt. Jag tryckte i mig lite energi men kände inte någon kick av det. Jag segade mig framåt och jag gav faktiskt upp och tänkte att det skulle vara kört att gå under 1:45. Jag försökte dock tänka på att hålla ihop löpsteget och verkligen tänka på tekniken. När jag kom till andra bron så tänkte jag bara på att tassa lugnt uppför och sedan försöka springa på utför. Här hände någonting. Bron kändes ganska lätt uppför och utför tog jag in massor med förlorad tid. Nu väcktes hoppet igen, med 6 km kvar. Jag löpte på utför och tänkte att det är utför som jag har allt att tjäna. Jag bet ihop uppför avenyn och sprang på utför. Jag tittade på klockan för att se hur jag låg till förens det var 3 km var. Jag låg då lite efter inknappad tid på klockan. Jag var trött och jag fick verkligen kämpa för att hålla ihop löpsteget men det var också det som var mitt fokus.20150523_154655

Jag hade i några kilometer haft ont i vänster höft och med 2 km kvar blixtrade det till och smärtan flyttade sig ner till knät. En klassiks löparknäkänsla, det kändes som en kniv som stack in i knät varje steg. Det gjorde så pass ont att jag funderade på hur jag skulle ta mig i mål. Jag försökte bita ihop och bara springa så gott jag kunde. Med 1,2 km kvar tittade jag på klockan och då låg jag ca 8 sekunder efter klockan. Nu struntade jag i allt vad löpteknik heter och bara sprang allt vad jag hade hela vägen in i mål. Jag stoppade klockan och den visade på 1:44:37 och jag hade satt personligt rekord och äntligen gått under den efterlängtade 1:45-gränsen. Den officiella tiden visade sig sedan vara 1:44:36.

Efter målgången orkade jag inte ens vara glad, jag var bara otroligt trött. Jag gav allt jag hade för dagen och det räckte till ett nytt personligt rekord. Det trodde jag aldrig när jag startade eller dagarna innan, vilket konstigt lopp det blev. Från att fundera på att bryta till rekordtid… jag tror att det var mitt fokus på löptekniken som räddade mig. Mycket kan hända på 21.095 meter!
20150523_155619

Velande tankar och osäker start Göteborgsvarvet 2015

Mina tankar inför årets Göteborgsvarv har verkligen varierat sedan jag beslutade mig för att springa i höstas. Loppet har varit ett av mina huvudmål 2015 och målsättningen från början var att jag ville springa på nytt personbästa. Under våren har jag sedan funderat och blivit inspirerad av Charlotta Kalla och tänkt att mitt mål inte ska vara tidsrelaterat utan att jag ska känna mig helt slut när jag passerar mållinjen och känna att jag har gett allt. Om detta var ett uttryck för att jag inte känt att träningen har känts så bra som jag har velat och att det har varit mycket med jobb och företag eller inte vet jag inte. Sedan började träningen gå bättre och jag började tro att ett personligt rekord kanske var möjligt. Detta var innan Portugal. I Portugal var inte löpningen på något sätt i fokus även om det fanns med i bakhuvudet hela tiden. Efter Portugal var kroppen trött och jag vilade helt i några dagar. Första löppasset var ett backintervallpass och sedan dess har jag sprungit ett kostare snabbdistanspass bara för att känna på farten och sedan i tisdags ett kort teknikintervallpass. Benen kändes ok under dessa pass.

För en vecka sedan blev Lilleman krasslig och strax därefter följde maken efter. Halsont, feber och hosta på dem båda. Maken som tränat inför Göteborgsvarvet blev lite nere då han insåg att hans förkylning inte kommer att gå över. Han har bestämt sig för att inte springa. Natten mellan söndag och måndag vaknade jag med känningar i halsen. Jag blev less och tänkte att nu är det min tur att bli sjuk… dock så gick det över och redan på dagen på måndagen var det borta. Jag tänkte att jag klarade mig trots sjuklingar i hemmet. Maken och Lilleman var dock så pass dåliga att våra resa till Göteborg var i fara. Vi ska bo hos några vänner med tre småbarn och vi vill ju inte att de också ska bli sjuka. I och med att resan till Göteborg skulle bli vår semesterresa i år så blev det viktiga helt plötsligt att bara få komma iväg. Loppet blev med ens sekundärt…

Tills häromdagen då jag läste en artikel på internet om hur man kan lägga upp och tänka under Göteborgsvarvet. Av någon anledning gjorde artikeln mig superladdad för att springa och verkligen ge järnet. Jag ville få slita mot smärtan och de jobbiga tankarna och försöka besegra dem.

Igår kväll satte vi oss på nattåget till Göteborg. I morse när jag vaknade var halskänningarna tillbaka och de har inte försvunnit under dagen…. jag känner mig nedstämd men försöker tänka positiva tankar och hoppas på att det försvinner. Jag kommer absolut inte starta med ont i halsen och jag kan inte påverka situationen mer än att sova, vila och dricka mycket. Efter så många olika tankar och känslor kring det här loppet i år så vill jag verkligen starta men just nu känns det verkligen osäkert…..

På återhörande…2014-05-16 12.14.23

Löpcoach i ÖP

Innan jag åkte till Portugal träffade jag Östersundsposten, en av våra lokala dagstidningar här i Östersund. De skulle göra en programserie för ÖP-TV. Programserien heter ”Avstamp” och i den skulle de ”nörda” in sig på löpning. De ville göra ett program med mig som skulle heta ”så hittar du det perfekta löpsteget”. Det är en svår fråga att svara på överhuvudtaget då alla springer olika och har olika förutsättningar så att svara på det under ca 2 minuter var inte lätt. Här ser ni resultatet. Jag har inte tittat på det själv då jag inte tycker om att se mig själv på TV:)

Idag var det dags för mig att träffa ÖP igen. Jag och en fysioterapeut vid namn Frida Eklund var inbjudna att chatta med ÖP’s läsare under en timme. Ämnet var såklart löpning och läsarna fick ställa frågor till oss. Det var riktigt roligt, jag hade ju ingen aning om vilken typ av frågor som skulle dyka upp men det kändes helt ok. Helt klart något jag kan tänka mig att göra igen:) Här ser ni frågorna och svaren. Frida tog hand om de mer skaderelaterade frågorna och jag riktade in på träningsfrågorna.

980 Bild lånad av ÖP.

Kort backe och nya lätta skor

Efter Portugal har jag vilat från träningen i flera dagar. Jag var ganska sliten kan man säga efter så många pass på så få dagar. Igår tog jag första löppasset, ett cirkulationspass kan man säga. Jag var endast ute efter att känna på benen och få lite cirkulation i dem. I samband med att jag körde min löpteknikkurs med Länsstyrelsen så passade jag på att springa några lätta kilometer. Benen kändes oerhört tunga men uppenbarligen gjorde passet susen då jag idag under mitt backintervallpass kände mig mycket piggare trots nattjobb.

Tanken var att få till ett pass med korta intensiva backintervaller. Göteborgsvarvet är ju nästa vecka och jag vill inte träna på för hårt nu med tanke på det samt med tanke på förra veckans träning. Idag sprang jag med maken och det blev 2,5 km uppvärmning inkl lite löpskolning och koordinationslopp. Vi valde sedan att springa 7 st ganska flacka 150 meters backintervaller. Det blåste rejält ute så backintervaller var ett var ett bra val då vi annars hade fått springa halva passet i motvind som nästan gjorde att vi stod stilla. Nu var det endast under uppvärmning och nedvarvning som vi fick slita med motvinden. Vi avslutade passet med 1,5 km nedvarvning. 20150514_132218

Benen kändes mycket lättare idag och kanske berodde det på mina nya löparskor. Löplabbet fanns på plats i Portugal när jag var där förra veckan. Jag var till dem och sprang på löpband. Jag fick bra hjälp med att välja ut ett par ”snabba skor” som passar mig och min löpstil. Valet blev ett par Adidas boost. Jag ville ha ett par skor som är snäppet lättare och ”snabbare” än mina Asics Tri Noosa. Jag har aldrig sprungit i ett par skor från Adidas förut men dessa skor satt som ett smäck och de kändes som ett par mockasiner fast med lagom stöd. Jag kan även säga att de uppfyllde förväntningarna när jag sprang idag. Jag kände mig snabb i dem:) Jag hoppas att jag får många trivsamma mil i dem:) 20150514_133553

Portugal 2015

Nu är jag hemma igen efter en grym resa till Portugal. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den här resan men jag ska försöka att begränsa mig. Det får bli mycket bilder istället:) Jag och min vän Katarina åkte förra lördagen och ingen av oss hade nog föreställt oss att resan skulle innehålla så mycket träning:) Vi hade sedan innan bestämt att onsdagen skulle vara en vilodag och jag trodde innan vi kom dit att vi kanske skulle köra ca 2 pass om dagen. Ack så fel jag hade, det blev nog en fyra pass om dagen i snitt:) Söndag, måndag och tisdag var det full fart och en blandning av morgonlöpning, yoga, styrketräning för löpare, crossfitinspirerade pass, intervallflex och till och med dans:) Vi gick på en dansklass för Tobias Karlsson från Lets Dance. Jag är ingen dansare och jag skrattade så att tårarna rann. 20150504_104627

På onsdagen åkte vi till Spanien och Sevilla för att njuta av tapas, moijto och servärdheter. Torsdagen blev det sedan en av veckans höjdpunkter, bergspasset. Vi äkte ca 30 min från anläggningen och sedan fick vi dela in oss o olika grupper, 5, 10 och 15 km och välja mellan att springa och att gå stavgång.
20150507_11181320150507_111717Jag valde givetvis löpning 15 km. det tog ganska precis 90 min för min grupp att ta oss runt i strålande sol. Efteråt smakade det himmelskt med Coca Cola och glass:) Torsdagen avslutades med återhämtningsyoga på stranden med grymma Cecilia Gustafsson.20150507_17210220150507_162044

Fredag och lördag innebar fullt fart igen och fler löppass, mer yoga och till och med dans. Styrketräning för löpare igen, mer crossfit, lite core och stavgång. En annan av veckans höjdpunkter var att jag fick till ett enskilt teknikpass med Kent ”Snabba fötter” Svensson. Jag ger ju ofta andra feedback på deras löpteknik ås det var otroligt roligt och givande att vara den som fick feedback.20150504_174732 Veckan har bjudit på flera föreläsningar, allt från kost med Kristina Andersson till sociala medier och hur man vårdar sitt varumärke med Göran Adlen.

Veckan kan inte summeras på annat sätt än fantastisk! Jag tar med mig så mycket glädje, kunskap och inspiration hem!20150509_14254020150505_07345720150505_08222920150509_11174020150509_11065720150505_08183220150505_082353